Det kan ju vara både bra och nyttigt med andras synpunkter ibland men bland det värsta jag vet är när andra skall tänka och tycka en massa åt en.
Igår ringde min kära mor och sa att hon (minsann) hade diskuterat förskola med min äldsta syster. -Jag tycker att du skall byta förskola åt Oliver nu när ni har flyttat längre ut. Eh jaha??? -Du arbetade ju så mycket i veckan och det blev sena kvällar. Eh, jo men kvällarna blir ju inte tidigare för att jag skulle ha Oliver på ett annat dagis. Eller??
Jo, Oliver går på förskola i stan och vi bor inte i stan men spelar det någon roll?? Det finns fler på Olivers dagis som bor en bit ut, ett par lite längre ut än oss t.o.m.!
Hade jag haft ett jobb här ute någonstans så är det ju självklart att jag inte hade satt Oliver på en förskola i stan men nu arbetar jag i stan, i närheten av Olivers förskola dessutom så jag ser inte problemet i det hela.
Jo, när jag blir sjuk så är det ju lite småjobbigt att behöva sätta sig på tunnelbanan in till stan istället för att bara gå till ett dagis i närheten men jag kan ju inte placera mitt barn på en förskola någonstans ifall att jag blir sjuk! Förhoppningsvis så arbetar jag mer än jag kommer att vara sjuk. Peppar peppar..
Min mamma vet hur Oliver är med förändringar, det tog ett halvår ca innan jag kunde lämna honom utan att det var jobbigt och Oliver har fortfarande lite svårt med vikarierna, 3 terminer senare! Nu har barnen dessutom kommit varandra nära och ordinariepersonal har mitt fulla förtroende. Oliver vill nästan aldrig gå därifrån när jag kommer för att hämta heller.
Skall jag sätta honom på ett nytt dagis och låta honom gå igenom allt det där igen? Ta ifrån honom hans älskade personal och kamrater?? För att göra det enklare för mig??? Nej, det skulle aldrig falla mig in!
Var jag går in och lämnar Oliver spelar ingen roll, jag skall ändå in till stan så hämta först sen hoppa på tunnelbanan eller hoppa på tunnelbanan först och hämta sen är ju lite same same.
Jag tänker alltid på mitt barns bästa och jag anser att det bästa för Oliver är att fortsätta låta honom vara lycklig där han är idag.