Fredag och jag är på ett allmänt pissigt humör. Eller nere är egentligen det rätta ordet, en väldigt god vän har visat en sida jag aldrig trodde att jag skulle få se och hennes beteende har sårat mig djupt. Att gå från att vara så goda vänner till att bete sig som att jag vore hennes värsta fiende känns oerhört tungt både i kropp och själ.
Just nu är jag bara så himla ledsen, jag har inte varit annat än en mycket god vän, jag har stöttat, peppat och alltid funnits där och nu är tydligen allt det inget värt. Allt detta för att hon själv inte tänker till innan hon agerar och pga det så skall jag nu få ta smällen. Men det tänker jag inte.
Skitjobbigt minst sagt.
